Jaha, då är det snart dags för en flytt igen då....
Det känns lite si o så med det. Ska bli riktigt skönt att få ett eget sovrum, men...... jag vet inte jag....

Undrar egentligen hur många gånger jag har flyttat?! Det är ganska många. Vad är det som gör att jag gör det? Om jag tänker tillbaka....hmmmmmm....tänk tänk tänk tänk

Först bodde jag i Torvalla, sen blev det Brunflo. Trivdes inte där - ung o dum - tillbaka till Torvalla i hus - separation - lägenhet - radhus - hus - separation - radhus -separation -lägenhet. Allt detta på drygt 20 år!!

Jag mår dåligt när jag tänker på det, hur mår då mina barn?? Har jag tagit ifrån dem deras trygghet genom att flytta så här? Kommer de, när de blir vuxna, att sitta hos en psykolog och må skit och komma fram till att det beror på att jag flyttat omkring dem som värsta luffarfamiljen? Usch, det känns inget bra :o(
Jag hoppas inte jag har skadat mina barn, de är ju det bästa i mitt liv.
Hoppas de har känt en trygghet iallafall. Jag har alltid känt att tryggheten, det som kännetecknar ett hem, INTE sitter i de fyra väggarna utan det finns i det som man fyller de fyra väggarna med - kärlek, värme, glädje och omtanke. Och det hoppas jag att jag givit till pojkarna!

Ibland undrar jag om det är en otrygghet i mig som gör att jag inte har klarat av att stadga mig, jag menar med ett boende. Får känslan av att jag söker något, som jag inte hittar.... och då kanske det blir bättre om jag flyttar eller bara förändrar någonting....
Den här flytten som står för dörren nu, är inte något som jag gör för att jag inte trivs eller vill förändra nåt. Det är en nödvändighet som måste göras för att jag överhuvudtaget ska överleva, vill inte bo i klädkammaren längre. Annars trivs jag jättebra här och vill helst inte alls flytta!! SÅ - det kanske är så att jag håller på att hitta mig själv nu. Jag kanske är på rätt väg. Snart kommer jag att bli hel och då flyttar jag aldrig mer ;o) Förutom EN gång till, när jag lämnar Östersund - för det kommer jag att göra!! Men då är pojkarna så stora att de inte vill bo med mig längre ;o)

Äsch, vilket svammel.....

Jag vill ha trygghet och värme och kärlek och glädje.  Hoppas det kommer till mig snart!