lugnistormen

Jag gillar Facebook mer och mer. När jag först gick med (säger man så???) förstod jag inte vad jag skulle använda det till eller vad det skulle vara bra för.....men nu förstår jag precis!! Jag är inne och kollar och uppdaterar flera gånger om dagen numer.
Har genom Facebook återknutit kontakt med flera personer, hittat "nya" släktingar och "gamla" vänner! Me like<3

Barbro och Nina är två av mina "gamla" barndomsvänner som jag återknutit kontakt med. De bor båda i Stockholm och nu var det så passande att jag skulle mellanlanda där på väg till Öland, så vi bestämde oss för att träffas. Helt otroligt fantastiskt roligt! Barbro bjöd hem oss till Nacka på lunch, så vid 11.30 smög jag mig fram till grinden. När jag står och krånglar och försöker få upp den hör jag ett skratt och ett "Hej!". Å där står hon, precis lika fin och glad som för 27 år sen, Barbro i egen hör person! Vi satt oss på altanen och pratade och strax därefter ser jag en annan välbekant nuna ovanför grinden. Nina var där! Vacker som en dag, och det helt å hållet utan filter!! ;o)

Här en bild på oss tre tillsammans ute på altanen.


Vi pratade och skrattade och mindes och kom i håg, skvallrade och fyllde i lite luckor.
Där satt vi tre kvinnor på 43 år och mådde bra allihopa. Vi hade på olika sätt gått på lite krokiga stigar genom livet men aldrig helt tappat riktningen utan kommit igen. Och den här träffen gav mig ytterligare lite bränlse för att klara av framtida krokiga vägar. Att träffas igen efter så lång tid var, som Nina sa, gott! Det gjorde verkligen gott i hjärtat!

För mig väckte det här många minnen, både roliga men även mindre roliga.
Det var ibland ganska jobbigt hemma under min uppväxt, så vissa kvällar gick det bara inte att vara kvar där. Jag minns flera gånger som jag tog med mig lillebror och gick hem till Barbro och knackade på..... Hennes mamma hade alltid plats och tid för oss. Fika och en säng att krypa ned i. Det har betytt väldigt mycket för mig och jag glömmer det aldrig och är så tacksam.
Sen i gymnasiet höll jag på att ta ett väldigt dåligt beslut, men Ninas mamma stoppade mig där och fick mig på andra tankar. Det är jag också evigt tacksam för, undrar annars vad jag hade blivit av??!!
Så ni förstår, att det är inte bara de här två tjejerna som betytt mycket för mig under min barndom/uppväxt utan även deras mammor!! Kram till er!!

Jag har varit i Stockholm många gånger i mitt liv men jag har aldrig varit där och mått så gott som jag gjorde nu! Så nu vet jag; Det är ju där jag ska bo!! ;o)