Tänk vad det är svårt att välja, att ta ett beslut och bestämma sig. Egentligen är det ju jättekonstigt att det är så svårt, eftersom vi gör val varje dag,  hela tiden. Men det är väl de lite större valen och besluten som är de svåra....fast det är synd att man inte kan ta vara på den erfarenhet, av att göra val, man egentligen borde ha! Då skulle det liksom bara gå som den dans....


Eller har jag det ganska bra?

Jag har ju under en tid funderat och funderat över det här jobbytet. Jag har hela tiden vetat att jag borde byta, men.... Det finns alltid ett men med. Tänk om inte mina nya kollegor är lika bra och snälla som de jag har nu? Tänk om de inte kommer att tycka om mig? Tänk om det blir skittråkigt på det nya stället? Tänk om jag inte kommer att gilla att jobba enligt grundschema? Tänk om? Tänk om? Tänk om jag kommer att älska att jobba på det nya stället?? <3
Idag var jag iallafall dit och sa hej till allihop! De såg ganska snälla ut.... och ingen slog eller spottade på mig...... Det går kanske bra!?!? Jag har iallafall best'
ämt mig och börjar där den 30/3, och ska väl gå bredvid under någon vecka innan.



Funderar även på att byta namn. Jag kallar mig ju för Mia hela tiden, likaså gör nästan alla jag känner och bryr mig om. Ja, det finns några syskon, som jag förvisso bryr mig om ;o), men de envisas med att säga Maria.... Men de vänjer sig nog vid Mia de med snart.... Det har tagit ett tag för bland annat Pippilotta, men nu tycker jag inte att hon säger Maria så väldigt många gånger längre...... Duktig flicka!!
Sen har jag också stora allvarliga funderingar på att ta tillbaka mitt efternamn, Ludvigsson. Av många anledningar känns inte Olofsson rätt för mig. Jag har faktiskt bestämt mig, men det är en liten startsträcka som jag håller på att avverka. Jag undrar om inte detta, att skriva det så andra ser det, är slutspurten!
Blir på nåt sätt om att cirkeln sluter sig...Mia Ludvigsson! Ja, det känns bra! Så får det bli!


Gå ner i vikt! Det är tamejfan bara ett val det med!! Att det ska vara så jäkla svårt....kan inte begripa..... Jaja, jag ska bestämma mig och välja rätt väg.....jag lovar...mig själv....
I morrn ska jag iallafall på vattenjympa igen! Det ska bli kul! Ha ingen annan möjlighet till nåt pass denna vecka då jag jobbar så dumma tider. Eftersom jag åker till fjälls på lördag morgon så det blir ingen jympa under nästa vecka heller, förutom promenader och eventuellt lite skidåkning.



I går var jag på badhuset i fem härliga timmar, igen. Ja, jag kanske inte simmar jättemest, men lite är väl bättre än inget?!
Sen så bastar jag = svettas ut en jäkla massa fett, jag bubblar = jättemotion för lår och rumpa, jag solar = nån jääkla kalori förbränner väl det, och jag pratar en massa = det är faktiskt ganska jobbigt!
Så, summan av kardemumman (glömde visst nämna kycklingburgaren med strips som jag tröck i mig till lunch) är att jag hade det jättetrevligt och skönt :o)

Men för att det ska hända nåt (åt rätt håll) på den där otäcka fruktansvärda saken, som kallas våg, så måste jag väl uttala orden:
Jag väljer nu, från denna stund och framåt, att gå ner i vikt!!
Detta kändes jäkligt högtidligt, så jag hoppas det funkar.....


Ensam.... ja, jag känner mig ganska ensam bitvis. Själva ensamheten har jag ju inte valt själv, men hur jag tar det och hur jag hanterar det är helt och hållet mitt eget val.
Jag tycker att det är väldigt jobbigt att vara i detta. Kan inte hitta mig själv i denna konstiga värld, där det är dukat för två men bara en kommer...... Nä, det här är inte mitt liv, jag har blivit en del i en skum relation där jag inte finns, inte räknas.
Här måste jag definitivt göra ett val, och det är inte så lätt. Ska jag finna mig i att va men inte ha?  Att vilja men inte kunna? Att skratta men inte glädjas? Nä, jag tror det får vara nog nu! Mitt hjärta är söndrigt och för att kunna bli bra måste det tas om hand. Det är det val jag måste göra!
Usch, vad jag beklagar mig..... men det är tyvärr så det känns.


Oj vad jag skriver när jag sätter igång.... Det kanske blir så när man inte har nån att prata med?! Stackars dig Lena på söndagkväll -  jag kommer att prata sönder dina öron där i stugan ;o) Närå, jag ska va snäll o trevlig!

Nu väljer jag att avsluta det här inlägget!
Jag kan ju om jag vill.... :o)

Ozzy verkar vara kissnödig så det är bara att ta med honom på promenad, det valet är ganska enkelt!